Igår hade vi min käre far på besök. Han hade sovit hos oss hela helgen, så det var inget konstigt med det. Men när Patrik plötsligt säger att min bror och hans tjej oxå ska komma och äta frukost tyckte jag det lät lite konstigt att de inte ringt mig om det. Och dessutom när jag föreslog att vi skulle plocka blåbär och alla verkade helpeppad på idéen blev jag ännu mer fundersam (halvtaskigt väder och pappa hade sagt att han skulle vilja åka hem i bra tid). Men jag tänkte inte mer på det, så vi hoppade in i bilarna och drog ut mot Åbyggeby där Patrik sagt att man fick låna (!) hink och påsar till att plocka i. Vi möts av en kvinna och plötsligt bryter alla ut i "ja må hon leva". Jag förstod fortfarande ingenting och sjöng med, tänkte att det antingen måste vara min brors flickvän (fast hon fyller ju i november?!) eller den okända kvinna vi nu står framför som fyller. Efter sången skrattar alla och berättar för mig att vi inte alls ska plocka blåbär, utan rida på islandshästar :) Grejjen är den att jag fick det i present av Patrik, men han hade sagt till mig att jag skulle fundera på när och med vilka vi ville rida med, så jag hade verkligen ingen aning om att det var nu vi skulle rida.
Jag fick en himla fin men glupsk häst som faktiskt påminde en hel del om mig själv; hon stannade och åt så fort hon fick chansen, och sprang inte fortare eller mer än vad som absolut var nödvändigt :) Himla mysig tur blev det, och ingen ramlade av eller bröt några ben. Lyckat!